Kommunikation är en livslång process där det alltid finns oändligt mycket mer att upptäcka och lära sig. Som skribent är nog det vad jag uppskattar mest med mitt jobb. Under 35 år vid tangenterna har jag haft förmånen att få hjälpa företag att nå ut med sitt budskap i en mängd olika format – från fasadvepor, affischer, annonser, broschyrer, foldrar, kundcase, artiklar, böcker och sociala medier till visitkort (de är viktiga budskapsbärare så utöver kontaktuppgifterna är det faktiskt ingen dum idé att passa på att berätta något mer om företaget).
Att träffa olika företag och ta reda på mer om deras verksamhet är spännande. Själva skrivandet är både utmanande och givande (om än kanske lite ensamt ibland). Därför är idéarbetet tillsammans med art directors, grafiska formgivare, fotografer och illustratörer vansinnigt roligt. Tillsammans arbetar vi oss fram till den rätta formen och det bästa formatet för att uppdragsgivarens budskap ska väcka målgruppens intresse.
Hur komponerar man en bra bild?
Bildkomposition handlar om hur bilden är sammansatt. Det finns några bra regler att hålla sig till (som man givetvis även kan experimentera med om man vill skapa extra uppmärksamhet). I grunden handlar det om att dela in bilden i osynliga linjer, punkter, ytor och färger.
LINJER: Med tänkta (osynliga) parallella linjer som leder rakt in i bilden får betraktaren en känsla av djup. Vertikala linjer fångar genast ögat medan horisontella och diagonala linjer lockar betraktaren att utforska bilden vidare.
FIGURER: När huvudmotivet placeras centralt skapar det en känsla av harmoni. Kvadrater och cirklar uppfattas som mer harmoniska medan trianglar och andra kantiga figurer upplevs som mer aggressiva. Hur avbildade personer riktar blicken avgör var de bäst bör placeras i bilden. Tittar de rakt fram fungerar det att placera dem mitt i bild och låta dem se på betraktaren. Tittar de åt höger placeras de helst till vänster och tvärtom. Deras blick skapar en horisontell eller diagonal linje som betraktaren kan följa med ögat.
RÖRELSER: Det måste finnas ytor i bilden som ger utrymme för rörelse. I västvärlden upplever vi att personer och föremål som riktas högerut i bilder har en framåtrörelse. Är de vända åt andra hållet kan det kännas som att de rör sig bakåt eller står still. Det här hänger ihop med att vi i västvärlden läser text från vänster till höger.
KONTRASTER: Ställ bildelementen mot varandra: litet – stort, ljust – mörkt, yta – djup och stillhet – rörelse. Det skapar dynamik.
Bildspråket lyfter fram texten
För en skribent är bildspråket oerhört viktigt. Bilderna får inte stjäla läsarens uppmärksamhet utan måste hjälpa till att lyfta fram texten. Oavsett om de kompletterar varandra eller fungerar som varandras kontraster måste samspelet mellan text och bild alltid fungera. En bild kan säga mer än tusen ord. Men ett enda ord kan förändra bildens innebörd.
En bra idé väcker uppmärksamhet, ger mottagaren en aha-upplevelse samt lockar fram sympati för avsändaren. Varje gång man som kreatör lyckas med det är det sann yrkesglädje. Bo Bergströms bok ”Effektiv visuell kommunikation” kom ut 1998 och är idag en klassisk fackbok i den sköna, men ack så svåra, konsten att kombinera kreativitet och kommunikation. Han sammanfattar det med tre ord:
- Intention (att mottagaren genast förstår vad avsändaren vill)
- Etik (att avsändaren kan stå för hur budskapet framförs)
- Estetik (att det man skapar håller en hög kvalitetsnivå)
Affischer vill få dig att göra ett val
Ordet affisch kommer via franskan från latinets ”affigere” som betyder ”fästa vid”. Typiskt för en ”affisch” är att den har ett väl genomarbetat, aktuellt budskap formulerat i bild och text med en tydlig avsändare medan en ”poster” främst är dekorativ och ofta saknar text.
Ett av de tidigaste formaten för informations- och reklambudskap är affischen och trots webbens genomslag är den fortfarande en viktig del av mediemixen. Så här i valtider översvämmas vi av valaffischer ute på stan. Det kan tyckas vara en förlegad kommunikationskanal men valaffischer började användas i mitten av 1800-talet och är en inarbetad tradition som inget parti ännu har vågat avstå ifrån.
Genom åren har flera valaffischer blivit klassiker. Men två av de kanske mest kända gällde inte ett val utan den folkomröstning om ett rusdrycksförbud som hölls den 27 augusti 1922. Alkoholkonsumtionen hade länge debatterats i Sverige och nu tog nykterhetsrörelserna chansen att få ett rusdrycksförbud infört. Av valaffischerna från folkomröstningen är de här två särskilt intressanta att studera utifrån bildkompositionen och samspelet mellan bild och text:
JA-AFFISCHEN från nykterhetsrörelsen visar hur alkoholmissbruk leder till problem, inte minst för kvinnor och barn, men även stora sociala kostnader för hela samhället. Ett enda ord målar upp familjens utsatta ekonomiska situation och två vertikala linjer leder ögat upp mot de oskyldigt drabbade huvudpersonerna, modern och barnet.
NEJ-AFFISCHEN från den nybildade ”Landsföreningen för folknykterhet utan förbud” skapades av konstnären Albert Engström och visar hans självporträtt med ett rakt budskap om vad ett förbud skulle leda till. Han ser betraktaren rakt i ansiktet och fingret (samt kräftorna) som uppfordrande pekar på det tomma nubbeglaset skapar en framåtrörelse.
Hur gick det i folkomröstningen?
Av ca 3,3 miljoner röstberättigade deltog ca 55 procent i folkomröstningen som blev mycket jämn. NEJ-sidan vann en knapp seger med ca 50,8 procent över JA-sidans 48,8 procent. Bland NEJ-rösterna var skillnaden mellan könen mycket stor, hela 63 procent var män medan bara 37 procent var kvinnor. I storstäderna var majoriteten emot ett förbud medan landsbygden var för. Kanske spelade även tidpunkten på året in då man av tradition äter kräftor i augusti och budskapet därmed blev dagsaktuellt. Allt spelar in när vi gör våra val!